Tårar.....

....ännu en gång har jag lyssnat på Connie Talbot som stod i finalen mot Paul Potts i Britains got Talent 2007.......

....ännu en gång fuktas mina båda ögon för denna flickans underbara närvaro och självklart för hennes ack så orörda och vackra röst!!!!

Fantastisk tjej, en underbar framtid står henne till mötes, det är för mig bara att hoppas på att hennes föräldrar hjälper henne att finna sin inre säkerhet och självkänsla så att hon klarar världens alla påfrestningar och fällor.

med dessa ord vill jag önska henne Lycka till!


JAKTEN........

Förresten så gick min jakt på Haran inte så bra...eller egentligen var det underbart...det hade som sagt kommit en deci löspuder ovanpå det som kommit sedan innan.....även solen försökte att förgylla vår tillvaro....det var helt enkelt en underbar jaktdag!


Min bror valde i sista minuten att göra oss sällskap och när äntligen dagens ljus gjorde sig hört så kunde vi åka iväg....parkerade bilen och packade på oss bössorna, ryggsäck och rejält med kläder, Dixie (smålandsstövaren som skulle utföra själva jakten) var ivrig och drog rejält i kopplet för att få börja springa...
Snön började yra rejält när vi startade färden upp mot berget där vi skulle släppa henne. PÅ väg uppför i den 3-4 deci djupa pudersnön så såg vi ett färskt harspår men tyvärr alldeles för nära tätbebyggt område så vi kunde ej släppa henne så tidigt. Vi hoppades ivrigt att det skulle dyka upp fler färska spår....
Promenaden fortsatte uppför backen och vi blev rejält svettiga av färden, Vi hade tydligen tagit på oss för mycket kläder och konditionen i den här terrängen är ännu inte den bästa!
Väl uppe på den nedre höjden så platsade vi Dixie som nu var utom sig av iver....det sista hon ville var att sitta stilla och vänta när det var sådana ljuvliga dofter i hennes näsa.... Så bar det IVÄG!
Hon letade fram och tillbaka...hit å dit....ständigt med nosen i marken, så hennes annars svarta "rock" började nu likna en vit snöddräkt!
Min bror stannade vid ett bra pass och jag och Dixie fortsatte rakt upp mot berget...det gick tungt och jag fick vara väldigt försiktig så jag inte skulle ramla och skada bössan eller mig själv....
Jag fann till slut på ett par spår efter en Hara men de va sen natten och hade snöat i dem. Alltså inga färska spår.....
Dagen fortskred men vi fann ingen hare, det slutade med en utmattad matte och en hund som ville lägga sig vid elden för att vila.... Så min bror och jag drack lite kaffe och njöt av elden en stund och sedan gick vi nerför berget igen.....nu med en något mindre ivrig hund!
Hon följde oss tätt i spåren och har vilat sedan hon kom hem!!!
Imorgon gör jag ett nytt försök......